Det är nu fem decennier sedan den berömda cykelkvartetten Fåglum gjorde succé på cykelsadeln.

Med imponerande framgångar i internationella tävlingar och proffsår utomlands är bröderna Fåglum från Vårgårda legendarer inom svensk cykling. Häng med så berättar vi mer om Fåglumbrödernas framgångssaga.

60-talets cykelelit

De fyra bröderna Fåglum, eller Pettersson som de hette vid starten av sina karriärer, växte upp i Vårgårda i Västergötland. Gösta, Erik, Sture och Tomas cyklade först för den lilla orten Fåglums cykelklubb. De kallades tidigt för ”Fåglumbröderna” och det senare namnbytet föll sig tämligen naturligt.

Gösta och Erik återfanns båda inom cykeleliten redan vid starten av 60-talet. När Gösta fyllde 20 år blev han uttagen till OS i Italien (Rom) och samtidigt valde även de yngre bröderna Sture och Tomas att satsa på cykling. 1964 var det dags för OS i Tokyo och den första stora meriten var ett faktum för bröderna. Gösta, Erik och Sture tog nämligen brons i lagtempo 100 kilometer tillsammans med Sven Hamrin. Två år efter OS i Japan var även Tomas en del av det legendariska landslaget med Fåglumbröderna.

Träningsfördelar

I intervjuer har bröderna berättat att deras närhet till varandra skapade försprång gentemot andra cyklister. De bodde hemma och kunde utan minsta krångel träna lagtempo. Planeringen och det praktiska upplägget gjorde det helt enkelt för bröderna att träna ihop.

På den här tiden tränade andra cyklister främst på långa distanser. Brödrakvartetten gjorde tvärtom och körde oftast korta, men riktigt hårda sträckor. De cyklade fem till åtta mil varje dag med en snittfart på omkring 50 kilometer i timmen. Doping var på den här tiden inte särskilt omtalat inom sporten, men Fåglumcyklisterna var tidigt starkt emot all typ av fusk.

Bragdguld och torgstaty

1967 var året då Vårgårdasönerna tog över guldbucklan i lagtempo. Den gången klassade bröderna mer eller mindre ut konkurrenterna i världsmästerskapet. Gösta vann även Marocko runt samma år, men bragdguldet skulle hela kvartetten vinna tillsammans.

Fåglumbröderna fortsatte att skörda framgångar, dock blev det inget OS-guld i Mexiko eftersom att Sture var sjuk. Vid linjeloppet i OS tog däremot Gösta hem bronsmedaljen och en fin tredjeplats i Tour de France samma år.

Alla fyra cyklister gav sig på en proffsperiod i Italien, men det var Gösta som skulle ha störst framgång. Han vann bland annat Giro d’Italia 1971. Då det inte gick lika bra för de andra tre bröderna i Italien valde både Erik, Sture och Tomas att flytta hem igen. Efter fem år utomlands flyttade även Gösta hem till Sverige igen. I Vårgårda är kvartetten förevigad med en egen staty mitt på Murartorget.