Tävlingsplanen 2017

Igår skrev jag ju om längtan efter vår och nummerlapp och hintade om årets kommande tävlingar. Idag tänkte jag presentera planen lite mer.

Tävlingssäsongen startar troligen i april med enduro på Vallåsen. Har inte helt bestämt mig om jag ska köra, vet ju att några av spåren är svåra men samtidigt att det är grymt kul! Funderar lite till och bestämmer mig lite senare, det är trots allt troligen det enda endurot jag kan köra i år.

I maj drar det igång på riktigt. Mjukstartar med GöteborgsGirotMTB som är ett lite lättare lopp på 47km i hemmaterrängen. Därefter är det Billingeracet och Långa Lugnet som båda ingår i långloppscupen och som jag båda har kört förut och har ganska höga förväntningar på. Billingeracet är lite längre medan Långa Lugnet har lite fler höjdmeter.

Långa Lugnet 2015 / Foto: Harri Manni

I juni börjar jag ev med Cykelrallarn som är ett point-to-point lopp med ganska få höjdmeter och ganska otekniskt. Därefter är det Lida Loop som jag troligen missar då Jonas tävlar den helgen. Samtidigt är det ett lopp i långloppscupen som jag verkligen vill köra så kanske försöker jag lösa det ändå.

I juli blir det cykling för hela slanten, Ränneslättsturen, Mörksuggejakten, Fjällturen och Engelbrektsuren och däromkring en planerad cykelsemester norrut. Ränneslätt, Mörksuggan och Engelbrektsturen ingår i långloppscupen. De är alla tre några av de minst kuperade loppen i cupen men det är bara Ränneslätt jag kört förut och den innehöll flera roliga tekniska partier! Fjällturen är ett lopp som jag verkligen ser fram emot! Har dock inte bestämt om jag ska köra 58km tävling eller 70km Ultra (motion). 70km fjällmiljö låter ju otroligt mysigt!

I augusti ser det ut att bara bli Finnmarksturen. Jag har inte kört den förut men det ser ut att vara många branta backar! En utmaning helt i min smak!

September har potential för en hel del tävlingar igen. Framförallt Bockstensturen och Västgötaloppet som är de sista två deltävlingarna i långloppscupen. Västgötaloppet har jag kört förut men Bockstensturen har jag aldrig kört men har verkligen velat flera gånger! Det är de två längsta loppen i cupen och samtidigt med en hel del höjdmetrar! I september är jag även lite sugen på att klämma in Bergslagsloppet men det finns gott om tid att fundera på det.

Västgötaloppet 2014

Kanske blir det även några XCO-tävlingar. Hade gärna kört XCM-SM men det går dagen innan Finnmarksturen så det känns som att det kan bli lite väl bra, men kanske, kanske.. Får väl se hur formen känns, måste ju köra i Elit i så fall..

Gamla racereports från mina tidigare starter finns här eller i menyn längst upp.

Race Report: Västgötaloppet 2014

Det har varit en fantastisk dag med tjock dimma på morgonen som sen övergick i riktigt härligt väder!

Jag var ju inställd på en utmaning, och vilken utmaning det blev! Både fysiskt och mentalt.

Direkt vid start började det gå lätt uppför och det fortsatte i 3,5km och 160 höjdmeter. Det var mindre brant (tänkte skriva flackare men ordet kändes inte passande) än jag trodde men det var helt klart strängt! Lite mer än halvvägs upp fick jag en klapp på baken, några peppande ord och Jonas (som hade startat två startgrupper efter mig) försvann lika snabbt som han dykt upp!

Väl uppe på toppen körde vi in på en skogsväg och ganska snart dök nästa Jonas upp bredvid mig, denna gången min Jonas kompis. En kort pratstund om den vidrigt långa backen och så försvann även han.

De första milen gick rätt ok! Såg snittet sakta stiga mot 20km/h och kände mig sjukt nöjd! Att se hastigheten ligga på 28km/h stundvis höjde självkänslan och gav mig positiva tankar om Vättern.

Någon stans på första rundan, i en backe på en grusväg, kände jag plötsligt att det kändes konstigt i kedjan. Stannade och såg att den hoppat ner nedanför sista kullen bak och kände mer glädje över att den inte var av än ilska över att det hänt alls. Som tur var hade den inte fastnat så det gick snabbt att få den på plats igen!

När vi började närma oss mitten kände jag dock att tiden gick sakta och kroppen började tröttna rejält. Var så sugen på att köra i mål med 40km klassen vid varvningen men väl inne på målområdet kom lite energi tillbaka och jag trampade ut på andra rundan.

Kände mig snart trött igen men trampade på. Tappade tidsuppfattningen och visste inte om jag vart ute i 2 eller 5timmar. Missade någon kilometermarkering och hade slutat följa mätaren på klockan. Det kändes så långt! Men så plötsligt var det. 2mil kvar, 5 körda alltså. Började jämföra med andra sträckor och tänkte att det var som till Skatås och tillbaka. Fast inte på asfalt.. Och mycket mer kuperat..

Jag hade tänkt ta min gel vid 60km. Den ska hjälpa i ca 45min men eftersom jag körde så pass fort så tänkte jag att jag kunde ta den lite innan. Vid 58 blev det och jag kände mig relativt pigg just där och då på en kortare asfaltssträcka. Men efter en stund kände jag mig bara trött. Jag fick kämpa som ett djur! Hade tidigare tänkt att det vore ok att bryta men nu ländes det som att det var så kort kvar så jag ville verkligen ta mig i mål! All energi gick till benen, tydligen för jag tänkte inte på att jag hade GPSklockan och kunde räkna ut tiden (eller bara bläddra fram den) utan var helt säker på att jag var uppe i 5h! Kändes som att jag cyklat i en evighet!

Men så körde jag om en tjej i samma klass (tror jag) och kände att jag måste dra på annars kommer jag ju ta mer än de där 45min till mål och när geléns energi är slut så visste jag ju att det kunde bli riktigt jobbigt!

Med 5km kvar klämde jag min sista energibar också. Det var inte planerat men det fördröjde tiden under en kilometer.

Sen kom det en härlig singeltrack. Eller rättare sagt, den hade varit härlig om vi cyklat den åt andra hållet men nu körde vi upp för den och jag uppskattade inte stenarna och rötterna alls! Inte med 67km i benen!

Men att veta att det var så nära mål var underbart, jag visste att jag skulle klara det!

Närmade mig mål och hörde Jonas hejja när jag körde förbi målområdet ut på sista kilometern. Tänkte att jag kunde ta i men det gick inte. Trampade mig runt och in på slutspurten.. Gick i mål på 3:42. Är så sjukt nöjd med det! Jonas körde på 2:59.

Kom sist i Sport klassen fast tjejen jag körde om på slutet var inte med på listan, tror att hon kan ha brutit och inte publicerades? Men jag är ändå nöjd! 38min efter vinnaren.

Jag känner så här efteråt att 70km var lite för mycket just nu men samtidigt vet jag ju nu att jag klarar det och har testat och har lite erfarenhet inför våren 🙂

Och det var väldigt bra träning, både som konditionspass och mentalt! Och backen i början av loppet blev min längsta höjdstigning någonsin! Och såååå jobbig kändes den ju inte!

Jag firar på soffan med pizza. Gick ner på torget för att köpa det och godis men väl på Ica köpte jag kaffe och fika till imorgon och glömde godiset!? Hur gick det till?

Reflektioner i efterhand:

Så, ja, jag är sjukt nöjd med att jag tog mig runt i lördags. Dock funderar jag en del på om det var för långt. Om jag tog ett för stort steg.

Men så kollade jag vad jag hade för tid vid varvning och det var 2:05 och om jag hade gått i mål på 41km då så hade jag varit 5e tjej. Och hade det då varit planerat att gå i mål då så hade jag ju kunnat ge mer tidigare och säkert kunnat köra på i alla fall 2h och det hade varit en 3e plats.

Och det är väl tecken nog på att det var dags att ta ett steg vidare. Och den enda riktningen var längre distans.

Så med ett väl genomläst facit i hand så är jag jättenöjd! Både med att jag gick upp till långa distansen och med min prestation!

Foto: Kristina Kollback / Västgötaloppet

Kul också att en kille som jag cyklade om och blev omcyklad av en massa men tappade strax innan sista depån och aldrig kom ifatt igen hittade mig på strava och skrev att han hade fått kramp och fått stanna till i sista depån och stretcha och sen hade legat bakom och sett mig ibland men inte lyckats komma ifatt mig.. Jag som hela tiden trodde att jag jagade honom så var det tvärt om!