Tävlingsplanen 2017

Igår skrev jag ju om längtan efter vår och nummerlapp och hintade om årets kommande tävlingar. Idag tänkte jag presentera planen lite mer.

Tävlingssäsongen startar troligen i april med enduro på Vallåsen. Har inte helt bestämt mig om jag ska köra, vet ju att några av spåren är svåra men samtidigt att det är grymt kul! Funderar lite till och bestämmer mig lite senare, det är trots allt troligen det enda endurot jag kan köra i år.

I maj drar det igång på riktigt. Mjukstartar med GöteborgsGirotMTB som är ett lite lättare lopp på 47km i hemmaterrängen. Därefter är det Billingeracet och Långa Lugnet som båda ingår i långloppscupen och som jag båda har kört förut och har ganska höga förväntningar på. Billingeracet är lite längre medan Långa Lugnet har lite fler höjdmeter.

Långa Lugnet 2015 / Foto: Harri Manni

I juni börjar jag ev med Cykelrallarn som är ett point-to-point lopp med ganska få höjdmeter och ganska otekniskt. Därefter är det Lida Loop som jag troligen missar då Jonas tävlar den helgen. Samtidigt är det ett lopp i långloppscupen som jag verkligen vill köra så kanske försöker jag lösa det ändå.

I juli blir det cykling för hela slanten, Ränneslättsturen, Mörksuggejakten, Fjällturen och Engelbrektsuren och däromkring en planerad cykelsemester norrut. Ränneslätt, Mörksuggan och Engelbrektsturen ingår i långloppscupen. De är alla tre några av de minst kuperade loppen i cupen men det är bara Ränneslätt jag kört förut och den innehöll flera roliga tekniska partier! Fjällturen är ett lopp som jag verkligen ser fram emot! Har dock inte bestämt om jag ska köra 58km tävling eller 70km Ultra (motion). 70km fjällmiljö låter ju otroligt mysigt!

I augusti ser det ut att bara bli Finnmarksturen. Jag har inte kört den förut men det ser ut att vara många branta backar! En utmaning helt i min smak!

September har potential för en hel del tävlingar igen. Framförallt Bockstensturen och Västgötaloppet som är de sista två deltävlingarna i långloppscupen. Västgötaloppet har jag kört förut men Bockstensturen har jag aldrig kört men har verkligen velat flera gånger! Det är de två längsta loppen i cupen och samtidigt med en hel del höjdmetrar! I september är jag även lite sugen på att klämma in Bergslagsloppet men det finns gott om tid att fundera på det.

Västgötaloppet 2014

Kanske blir det även några XCO-tävlingar. Hade gärna kört XCM-SM men det går dagen innan Finnmarksturen så det känns som att det kan bli lite väl bra, men kanske, kanske.. Får väl se hur formen känns, måste ju köra i Elit i så fall..

Gamla racereports från mina tidigare starter finns här eller i menyn längst upp.

Race Report: Ränneslättsturen

Ränneslättsturen är det långlopp jag sett fram emot mest hela året. Det är det första loppet jag kört åtminstone en del av förut och som jag visste till viss del vad jag hade att vänta mig. Och som jag längtat!

Tyvärr tappade jag peppen lite när jag var sjuk så nära inpå och glömde bort att läsa på om detaljerna. Glömde också att fråga Jonas om de svåra partierna och det var ett misstag. Men vi tar det som vanligt från början. Vill ni bara veta slutresultatet så hoppa till slutet direkt.

Vi kom i god tid till Eksjö och jag kände mig pigg men inte så på som jag brukar. Lite off helt enkelt. Hämtade nummerlappar, gick på toa, pratade några ord med Sara Öberg, packade fickor och förberedde cyklar. Sen irrade jag runt en stund, sa hej till Elna, trodde jag glömt chipet i bilen men det satt ju på nummerlappen, och la cykeln i startfållan, nästan sist.

Det var tre föranmälda i DSport men totalt blev vi fem som startade. I starten såg jag ryggen på en tjej och tänkte att jag skulle ifatt, men det fanns inte en chans och jag såg henne bara på asfaltspartiet.

Efter en bit märkte jag att jag hade en tjej i samma klass, Hanna, på rulle. Det skulle visa sig vara en tjej som var bra på att bita sig kvar där.

De första män som kom ifatt var snabba och om jag någon gång lyckades ta en rulle så klarade jag inte hänga kvar. Men jag kämpade på och det funkade bra i ungefär 4 mil. Sen började jag känna mig lite trött. Vi hade kört två valbara partier, jag hade valt svåra vägen båda gångerna och det hade gått finfint. På det tredje svåra partiet klarade jag själva hindren men hamnade för långt ut i en sväng och missade stigen. Killen bakom mig körde omkull just då och hamnade lite i vägen så jag kom inte riktigt vidare. När jag kom ut på spåret igen såg jag Hanna köra förbi, hon hade valt det enklare men längre spåret vilket i detta fallet också gick snabbare. Men jag kom om igen ganska snabbt och tyckte att det kändes som att jag skulle kunna hänga av henne snart. Ha, tji fick jag! Det kom ett sista svårt parti och jag hade bestämt mig för att köra alla svåra och så även denna som var en rockgarden. Jag hann ungefär tänka att ‘det här var svårt’ innan jag låg bland stenarna och kravlade. Inga skador (förutom en hög blåmärken så klart) men ett vridet styre och omkörd av Hanna igen. Och det var det sista jag såg av henne.

Jag försökte kämpa mig ifatt men var ensam och det tog på krafterna så kroppen var snart helt slut och det blev några tunga mil. Vattnet tog slut så jag var tvungen att stanna i en depå och fylla på. Passade på att försöka vrida rätt styret men det blev bara snett åt andra hållet i stället så det var bara att trampa vidare.

Med ca 15km kvar kom en herre ifatt och vi småpratade en stund innan vi fick sällskap av några fler män och jag fick lite nya krafter och sprätte på i en av backarna och fick lite avstånd. Men så kom det några tyngre stigar och de körde om och jag förlorade dem också.

Det var tungt men jag var fast besluten att ta mig i mål, var säker på att jag låg sist och försökte se det som ett bra träningspass. Det kändes att kroppen inte var i någon form att tala om och att uppladdningen varit dålig, men det fanns ändå energi någon stans att pressa ut nästan fyra och en halv timmes cykling.

4:18:32 blev tiden i mål. På 78km känns det helt okej men jag tror faktiskt att jag hade kunnat klara 4h med lite bättre flyt på de svåra partierna (kanske skulle valt de enkla spåren), utan snett styre, med tillräckligt med vatten och med bättre uppladdning och ingen sjukdom precis innan.

Och det visade sig efteråt att jag inte låg sist. Jag kom 4 av 5 startande och hade jag inte tagit de där svårare spåren utan hängt på Hanna så hade jag alltså haft chans på pallplats! Men så kan det gå och det hjälper inte att vara efterklok.

Rockgarden:en var helt klart för svår för mig, men det 3e svåra partiet är jag riktigt stolt att jag körde för det var allt lite läskigt!

 

 

Racereport: Ränneslättsturen 41km

Dagens tur var verkligen upp och ner. Inte i kupering dock utan i mitt psyke. Men nöjd, ja det är jag absolut!

Den korta versionen:
Jag fick en mental krasch efter halva vägen och som det ju ofta ter sig så blev musklerna trötta av mental trötthet. Men med en mil kvar återfick jag krafterna och trampade i mål på 2:34:22 och 15 plats av 36 i 41km motion Dam.

Den lååånga versionen:

Kl 11.00 startade eliten i 78km loppet och därefter övriga tävlingsklasser. Strax efter startade vi i motion 78km och 41km. Jag och Jonas stod i samma startgrupp och han fixade bra platser långt fram och det var superskönt!

Vi började med Masterstart genom Eksjö. Det gick fort! Jag försökte hänga med grabbarna så gott jag kunde och vi snittade över 25km/h första milen tror jag. Skönt tänkte jag, då har jag lite marginal att jobba med. Jag hade ett mål att snitta 17km/h men visste att det skulle komma några riktigt långsamma partier.

Snart kom första stigpartiet men det var så mycket folk att det var omöjligt att cykla uppför så alla gick. Även i andra och tredje stigpartierna var det gångfart. I det tredje kom första stigvalet. Antingen väljer man den lite svårare men snabbare vägen eller den enklare men längre och därmed långsammare vägen. Jag hade i förväg bestämt att jag skulle välja den väg som det var minst folk och här valde de flesta den svåra så jag tog den enklare och förlorade bara en placering i ledet.

Vid 19km var första depån och efter den delade sig de båda loppen 78km och 41km. Och det var här jag blev lurad av en skylt och totalt förstörd mentalt. Jag hade legat på ganska bra den första halvan, det hade varit min plan, att inte fega i starten och ha för mycket krafter på slutet utan hålla ett bra tempo i början och sen se vart det skulle leda.

Men så såg jag skylten som sa att det var 30km kvar… Jag trodde alltså att jag hade kört nästan 2mil, det var vad GPS:en sa, men enligt skylten skulle jag bara ha haft kört 1. Min tanke var då att kanske var masterstarten längre än den känts och kanske startade  inte den riktiga banan förrän mastern släppte? Jag försökte febrilt förstå och insåg att om det var så så hade jag inte kört halva loppet utan en fjärdedel. Det knäckte mig totalt. Jag hade inte bara gjort slut med all energi på en sträcka som inte ens ingick, jag låg dessutom precis på min målsnitthastighet men den var inte verklig eftersom den riktigt snabba delen borde räknas bort och min snittid var i verkligheten skitdålig. Jag trodde nästan att jag skulle bryta ihop.

Men jag trampade på in i skogen till en härlig slinga som ringlade sig runt bland tallarna. Det kom ett nytt stigval och nu när vi separerat från 78km:arna så hade jag bara några få cyklister i närheten och tänkte att jo, men då får jag nog allt ta det svåra partiet, hur svårt kan det vara liksom?

Jag trampade upp för ett litet krön och förväntade mig något tekniskt besvärligt men uppe på krönet ser jag bara vad som i mina ögon är ett stup. Men jag hade för hög fart för att hinna bromsa och hann inte tänka mer än att ”inte tveka, då skiter det sig”. Men mitt undermedvetna räddade mig. Jag gjorde allting helt rätt och rullade ner för den branta backen som om jag aldrig gjort annat! Det syntes nog inte, men jag var livrädd och säker på att jag skulle sluta i en blödande liten hög på botten. Men som sagt, jag fixade det och blev så stolt över mig själv att jag bestämde att det inte spelar någon roll vad jag får för tid. Målet är ändå kört så det är lika bra att bara försöka ha kul och trampa i mål lugnt.

Så jag trampade på. Det var tungt, jag var trött och jag hade gett upp lite grann.

Men så plötsligt när vi åter var på samma bana som 78:orna så kom en 10km skylt som stämde jättebra med min GPS och jag insåg att skylten som sagt 30km hade inte gällt oss på korta banan utan gällde för 78:orna när de gjort en avstickare. Och plötsligt gick jag från att tro att jag hade 2 mil kvar till att bara ha 1! Och då vaknade kroppen lite. Jag gjorde några rejäla kraftansträngningar men benen var oerhört trötta. Men jag fick upp tempot lite igen och gick alltså i mål på 2:34:22, bara 9min efter mitt mål!

Känslan när jag gick i mål var fantastisk. Jag var helt slut och la mig på gräset i solen och tittade på när eliten gick i mål på långa banan och väntade sen in Jonas som körde in på 3:49:58 och plats 37 av 380 i Motion 78 Herr!

Jag är så nöjd med min prestation idag! Synd att jag gjorde ett så dumt bedömningsfel av sträckan men sånt händer och jag fick ju till ett bra lopp ändå!

Och vi slapp regn! Lerigt var det, men skönt att slippa regnet!