Ingen klassiker

Det är väl lika bra att jag bara säger det rakt ut (skriver det): Jag har bestämt mig för att inte köra Vätternrundan – alls, i år alltså.

Och med det sagt förstår ni säkert att det inte blir någon klassiker – just nu. Och vad gäller Vansbro och Lidingö har jag inte bestämt mig än, får väl se hur jag gör. Jag är ju anmäld redan men det känns liksom inte så lockande längre nu när det inte blir någon klassiker av det.

Att jag väljer att kasta min Vättern-start i sjön beror helt enkelt på att det blir så himla opraktiskt med starten. Jag har inget boende längre och min starttid kl 13:08 kommer jag inte kunna starta på utan jag blir tvungen att byta. Bytet går endast att göra på plats i Motala vilket betyder att jag skulle behöva vara där någon gång fredag kväll för att byta tid. Jag vet dock inte alls vad jag då kan få för tid och att förbereda sig för ett 12 timmars cykellopp medstart någon gång under ett 11-timmars tidsspann. Känns inte särskilt optimalt och inte så lockande. Ska jag köra Vätternrundan så ska det vara en positiv upplevelse, inte ett stort stressmoment!

Så nu är det bestämt, jag kör inte vätternrundan alls i år.

ej publ

Ett svårt beslut om Vättern

Hej hörrni!

Jag har tagit ett sådant där svårt beslut igen. Ett sådant där beslut som resulterar i att klumpen i magen släpper och stenen på axlarna förvandlas till bomull och allt plötsligt känns så mycket lättare.

Jag kommer inte köra Vättern tillsammans med Sub9-klungan. Jag ska fortfarande cykla runt pölen men jag kommer göra det på egen hand, eller förhoppningsvis tillsammans med sambon. Jag har fortfarande en målsättning att köra snabbt, men det blir givetvis inte i närheten av lika snabbt som i en klunga. Jag tog beslutet idag, men egentligen hade jag bestämt mig redan igår eftermiddag.

Anledningarna är många. Bland annat så känner jag en väldigt stor press på att träna klungkörning och samtidigt som jag förstår hur viktigt det är så har jag väldigt svårt att få till det. Jag har svårt att få till det med transportsträckor, jobb, övertid, husvisningar mm. Och då har jag ändå i princip inget liv alls utöver cyklingen och jobbet just nu. Och mountainbiken, det är ju det jag tycker är allra roligast och det känns så tråkigt att behöva offra all mtb under hela våren!

Dessutom så gör jag ju klassikern och gruppen startar så sent att om jag tappar klungan så klarar jag inte stopptiderna. Det gör egentligen inte klungan heller men de har fått dispens. Och det känns ju surt.

En tredje anledning är att jag kan tvingas ligga bakom hela loppet och bara ”åka med” och jag känner att ska jag cykla i en snabbgrupp och kunna vara stolt över min tid så vill jag ha bidragit till den tiden och inte ha åkt snålskjuts på de andra HELA vägen runt sjön.

Varje grej för sig känns väl ändå hanterbart, men med alla små saker tillsammans så känner jag nu att jag hellre cyklar ensam. Och ska jag cykla ensam så vill jag veta det redan nu så jag kan fokusera min träning på konditionen och att bli en snabbare cyklist i stället för klungteknik. För jag tror personligen att det är där det brister mest för mig, jag behöver bli snabbare och starkare för att kunna bli säkrare i klungan.

Men någon dag vill jag cykla ett lopp med en snabbklunga. Det blir bara inte i år.

Så nu ska jag träna vidare. Det blir mer MTB, mer intervaller och mer mysig fikadistans med min älskade sambo! Och givetvis blir det ett och annat pass med de fantastiska SubXX-tjejerna ändå!

Två månader kvar

Två, TVÅ!!

Nu blev jag faktiskt stressad på riktigt… Hur ska jag hinna bli tillräckligt snabb för vätternrundan på två månader? Jag MÅSTE få till minst ett pass på ca 25mil… När det ska hinnas med har jag inte den blekaste aning om. Ett så långt pass vill jag helst köra som en transport, alltså från en punkt till en annan och inte som en runda. Det blir lättare att övertala sig själv att inte korta ner rundan då! Dessutom behöver jag komma igång med de där tempopassen och de där backpassen och den där styrketräningen.

Ja, okej, jag har ändå tränat ganska bra hittills, men vi ska trots allt snitta 34km/h… Det är typ vrålsnabbt! I 30mil…

Men jag vet att jag kan. Jag vet att jag kommer klara det, det finns liksom inget alternativ i mitt huvud. Jag ska runt vättern tillsammans med min klunga och när jag kommer i mål så kan jag vila i en månad om jag så vill!

Är inte kroppen med så får pannbenet slita!

Vatternrundan-Logo_640

Känslan hann under skrivande stund gå från stressad till irriterad till beslutsam. Viljan är det då inte fel på hos den här tjejen i alla fall!

Klassikern Tidsmålen – Reviderade

Min klassikerutmaning var ju inte bara en utmaning att genomföra en svensk klassiker utan att göra en Superklassiker: alla grenarna på en total tid under 24h. I september satte jag upp mina tidsmål på de olika grenarna. Det målet har väl redan skitit sig tyvärr i och med misslyckandet på vasan. Men jag tänker trots det sträva efter att klara de andra loppen på de utsatta tiderna och har reviderat målen med att höja dem lite och lägga till ett ”jag tror att jag kommer hamna på”-mål, som som jag alltså absolut kommer vara nöjd med! Men jag tänker liksom på det där talesättet ”sikta mot stjärnorna så kanske du når trädtopparna”!

Så nu är det bara att träna vidare inför de kommande utmaningarna!

Klassikerns ekonomiska baksida

Jag har gjort en samanställning av alla utgifter inför och under klassikern. Det är till att börja med anmälningsavgifter, resekostnader (som är en förvånande stor andel) och utrustning för loppen men också träningsläger, lopp och ex badhuskort och rullskidorna som jag inte hade  köpt om det inte vore för klassikern.
Med några oklara utgifter som jag höftat till så ligger jag strax över 25 000kr, och då har jag inte räknat in några materialkostnader vad gäller cyklingen eftersom det är saker jag hade köpt oavsett, men jag har räknat med klubbkäderna för SubXX eftersom jag troligen inte skulle köpa det om det inte vore för att jag ska cykla runt vättern med dem. Och jag kan erkänna att jag trodde inte att det skulle bli så dyrt när jag först bestämde mig. Och så klart hade det kunnat bli betydligt billigare, förmodligen ungefär det halva, om jag hade sparat in på allt som inte är nödvändigt, men jag väljer att göra det på det här viset och väljer bort utekvällar, shopping, resor mm.
Jag ser det som en investering i mig själv, i min hälsa och i mitt välmående!
I korta drag är det följande:
Anmälningsavgifter 4000kr 
Tilläggskostnader anmälan 1000kr Namnändring, Grupptillägg, Startklar mm
Resor/Boende 8500kr 
Utrustning 8000kr Rullskidor, Våtdräkt, Cykelkläder
Specialträning 5000kr Skidläger, Cykelläger, Simhallskort
Summa: 26 500kr
De här siffrorna är givetvis specifika för mitt fall, men det är lätt att glömma viktiga kostnader när man räknar på det. Skulle jag dessutom ha behövt köpa cykel och skidor så hade det ju varit ganska många tusenlappar till. Samtidigt hade det så klart gått snåla in på boendet och inte köpa rullskidor och simhallskort eller åka på träningsläger. Namnändringen på 2a hands startplatsen i Öppet spår och grupptillägget på Vätternrundan är ju också utgifter som är specifika för mig. Men någon budgetvariant av en svensk klassiker går nog bara få tll om man råkar bo någon stans mellan Motala och Mora och redan har all utrustning.
Jag kanske återkommer med en slutgiltig ekonomisk översikt när jag har genomfört alla moment.