Canyon Enduro Sprint – Race Report

Det var inte riktigt meningen att jag skulle prova på enduro. Det var inte något jag funderat på att jag ville göra, inget jag längtat efter. Men Jonas ville köra i Falun och jag ville ju köra Långa Lugnet som gick på samma ställe dagen innan så vi bokade stuga och planerade en weekend… och när Jonas skulle anmäla sig var platserna slut. Så vi tänkte avboka. Men så kom det upp extraplatser, öronmärkta till tjejer för att få fler tjejer att prova på enduro. Planen var då att vi anmäler mig och hoppas att vi kan skriva över den på Jonas på plats i Falun. Vi skojade lite om att jag får köra ändå om vi inte kan skriva över den men jag trodde liksom inte att det skulle bli så. Men sen fick han tag i en plats i andrahand. Så där stod jag med en start i motionsklass på ett enduro som jag inte skulle ha tid att provköra banan på.

Men jag försöker ju att inte vara rädd för att prova nya saker. Jag vågade ju prova att cykla mountainbike alls och det visade ju sig vara bland det bästa jag gjort! Så jag tänkte att jag ville ge det en chans.

Jag körde motionsklass så jag startade en timme efter Jonas som körde tävlingsklass. När jag stod där ensam i kön till starten så kom en tjej fram och frågade om jag ville köra med dem. Vi var visst bara 3 tjejer som skulle köra och självklart tyckte jag att det lät mycket roligare att köra ihop med dem än ensam!

Det var två riktigt trevliga tjejer! Och duktiga! De var snälla och väntade in mig efter varje specialsträcka och vi hade riktigt trevligt på transportsträckorna!

Om du undrar hur Enduro fungerar så har jag beskrivit det lite kort här.

Vi kom i alla fall iväg efter en liten stund i kön och påbörjade första transportsträckan. Jag var lite nervös men försökte att inte stressa upp mig utan bara ta det som det kommer och var inställd på att det var ok att bryta om det kändes allt för läskigt eller om jag blev för trött, jag hade ju trots allt tagit ut mig totalt dagen innan.

Vi kom fram till första sträckan och den började med ett riktigt lerigt parti, tyckte jag då. Mina referenser för lerigt skulle dock komma att ändras under dagen. Det var väl inte så brant men en del rötter och som sagt mycket lera så det gick väl inte särskilt fort men jag gick i alla fall inte. Mitt i sträcka ett kom ett grusparti och därefter var stigen lite bättre. Jag kände mig lite tryggare när vi väl var igång men det gick då inte fort och jag blev omkörd av snabba grabbs!

Foto: Hans Berggren
Foto: Hans Berggren

Jag fastnade inte på så många bilder så Jonas får ställa upp som modell!

Specialsträcka två minns jag inte så väl men den var inte så teknisk men så där slirig av leran och på slutet var det några pumps där jag kände att jag faktiskt kunde pumpa mig igenom!

Sträcka tre var enligt rykten riktigt fin på lördagen men den gick i ett traktorspår och efter allt regn var det bara en djup lös lervälling kvar. Det såg ut som chokladfondue helt enkelt. Och om de tidigare två sträckorna varit jobbiga att köra lint i så var de ingenting mot det här. Det var näst intill omöjligt att veta hur djupt det var i varje gyttjehål och hur bottnen såg ut. Så det blev många stopp och det gick riktigt långsamt när det väl gick framåt. Och leriga stigar fick en helt ny dimension!

Foto: Harri Manni / HappyMTB.org
Foto: Harri Manni / HappyMTB.org

Fjärde sträckan var väldigt stenig. Det var nog en hel del som punkade där men jag körde väl för långsamt för att det skulle vara någon risk för mig, haha! Den gick väl ganska bra ändå, kändes i alla fall som att det gick att köra på lite grann.

Den femte sträckan var nog den jag tyckte bäst om. Den var lite bredare med en massa halvstora lösa stenar men den var inte så lerig och stenarna kände jag att jag kunde hantera. Det var nog också den sträcka som jag körde bäst på.

Sträcka sex började med en sån där sväng som jag hatar. Där det svänger och mitt i börjar bli brant. Jag har verkligen jättesvårt för dem och valde för första gången under tävlingen att faktiskt kliva av cykeln och gå ner. Det var den längsta sträckan men jag började äntligen få in flytet så förutom där i starten så gick den ganska bra.

Foto: Harri Manni / HappyMTB.org
Foto: Harri Manni / HappyMTB.org

Min bild är tagen på samma ställe på leriga sträcka tre som Jonas bild längre upp… Men det stänkte inte riktigt lika mycket när jag körde 😉

Sjunde och sista sträckan var helt klart den svåraste. Jag ramlade för första gången på dagen när jag strax efter starten kom fram till en brant som jag inte ville köra men bromsade för sent och inte hann få stopp på cykeln så jag fick kasta mig ut i blåbärsriset i stället. Men det var åtminstone mjukt att landa! Jag gick ner där och hann knappt upp på cykeln igen innan det blev för svårt och jag fick hoppa av igen. Faktum är att jag gick så mycket på sista sträckan att det förmodligen hade gått fortare att springa hela vägen och inte bemöda mig med att ens försöka cykla! Haha!

Foto: Hans Berggren
Foto: Hans Berggren

Den totala tiden på specialsträckorna blev 36:19 för mig. Det kan jämföras med de andra tjejerna i motionsklass som körde på 24:31 respektive 26:09, med Cecilia Thomasson som vann damernas tävlingsklass på 17:22, Jonas som körde på 16:16 eller Zakarias Johansen som vann herrarnas tävlingsklass med tiden 13:26. Jag har en del att förbättra med andra ord!

IMG_9029.JPG

Men det var trots allt förbaskat roligt och jag skulle absolut vilja göra om det! Kanske med en heldämpad cykel dock och så vore det ju kul att ha kunnat provköra banan i förväg som de flesta andra.

Men jag vågade prova och det tycker jag att ni också ska! Våga prova det där som verkar lite läskigt! Det var flera som skrev efteråt att de också hade velat prova på enduro men inte vågat – gör det!

Det var riktigt roligt och i motionsklass är det mest på skoj! Ja, när det gäller enduro är det väl faktiskt mest på skoj även i tävlingsklass för det är en disciplin inom cyklingen som känns så mycket mer avslappnad än de andra. Det är grabbs och tjejer som helt enkelt bara tycker att det är förbaskat roligt att cykla stig – snabbt. Och eftersom man startar varje sträcka en och en med lite tidsmellanrum så kör man mest mot sig själv just för stunden och får veta efteråt hur det gick.

Jag är väldigt glad att jag vågade prova och kommer definitivt göra det igen när ett bra tillfälle ges!

På äventyr i skogen

När ni läser det här är jag ute i skogen med Jonas Hardtail. Den är lite tåligare än min och har bättre däck för det äventyr jag gett mig in på – En Endurotävling!

images

Jag startar i DMotion kl 10.00. Den totala bansträckan är 25km och jag räknar med att det kommer ta 4h.

Så vad är enduro?

ces2015falun_karta

Som ni ser på kartan så är banan uppdelad i vita respektive blå delar. De vita delarna är Transportsträckor. Där har man en maxtid på sig att ta sig till starten av nästa blå parti. Det går oftast mycket uppför och ibland i ocykelbar terräng. De blå delarna kallas Specialsträckor och det är här man ska cykla fort. Det går nerför och det är oftast ganska tekniskt. Här tar de alltså tiden och om man hållit sig inom maxtiderna på transportsträckorna så är det bara den här tiden som räknas. Snabbast totala tid på specialsträckorna sammanlagt vinner!

Och det är sånt här Jonas pysslar med och tycker är lite extra kul. Själv är jag mest orolig för om jag kommer slå mig sönder och samman eftersom jag kört Långa Lugnett medan Jonas varit ute och tränat på de olika specialsträckorna så jag får köra i blindo…

Men det ska trots allt bli kul att testa på!