Race Report Billingeracet 2017

Så var den äntligen här, dagen för Billingeracet och premiären i långloppscupen 2017! Jag var nervös men riktigt pepp och redo på morgonen. Hade lite svårt att äta men fick ändå i mig en del frukost.

Jag var i god tid på plats och hann fixa med allt i lugn och ro. Åkte ner till starten och fick en ganska lång väntan innan det var dags att lägga cykeln i fållan. Det var småkyligt men ändå ganska skönt.

Jag valde att inte värma upp. Tänkte väl liksom att jag blir varm när vi kör men glömde liksom bort att det är typ två meter platt innan startbacken börjar…

Så jag var seg i starten, hade inget pang pang i benen. Det gick långsam upp för startbacken och jag såg båda de andra tjejerna i min klass köra om och iväg. Grusdelen på backen gick betydligt bättre än förra gången, för två år sen. Jag lyckades hålla ett bra spår på vänstersidan och klarade hålla undan när andra fick stopp.

Första delen på första loopen består av mycket rotiga stigar. Jag körde på bra. Körde ner för knixiga branter och flög fram utför steniga nedförsbackar! Hade så förbaskat roligt och kände mig så himla nöjd med tillvaron.

Sen kom vi ut på grusväg och banvall. Jag kände mig stark och trampade på bra. Minns att jag förra gången slet som ett djur på de här sträckorna men nu kunde jag köra på riktigt snabbt! Jag hängde på klungor, jag hjälpte till att dra, jag kunde ligga i 38km/h på grusväg.. Det gör jag ju knappt på asfalt med racern!?

Foto: Chr på Happyride.org

Snart var vi framme i Öglunda och det var dags för Öglundabacken. Jag hade dåligt tryck men fick bra pepp på slutet när killarna hejade på riktigt bra!

Andra loopen börjar med en tur på teknikbanan uppe på Billingen. Det är snäva svängar och upp och ner. Sen går det riktigt mycket nedför. När vi kom in på flowiga fina stigar kunde jag släppa på och köra snabbt. En av dagens bästa känslor var att blåsa på i över 30km/h på en singletrack i ett hav av vitsippor! Vilken känsla!

Sen går man ut på riktigt knixiga stigar med större rötter än på det inledande rotpartiet. Det är liksom 10-15 cm höga rötter och de kommer inte en och en utan de är överallt och hela tiden! Så det är bara att envisas med att trampa på och försöka hålla farten uppe!

Sen kommer lite sandstigar. De är roliga och flowiga men sanden gör dem också lite tunga. Det är ganska platt och går åt mycket energi. Någon stans här, vid runt 60km, kände jag hur all energi i kroppen tog slut. Trots roliga stigar så ville jag bara att det skulle ta slut. Jag ägnade mycket tid åt att fundera på hur snabbt jag skulle kunna köra sista biten. Vad skulle jag kunna få för sluttid? Kan jag slå tiden från 2015? Hur långsamt kommer det gå upp för strupen? Hur snabbt behöver jag köra nu för att kompensera det?

Körde lite lugnare en stund och sen kändes det lite bättre men jag var sjukt trött i armarna och ryggslutet.

Slet vidare och körde ned för en trixig brant. Ni vet när man kommer lite för fort och inser att om jag försöker ångra mig nu så kommer det definitivt gå åt skogen. Så jag körde och det gick så klart alldeles förträffligt bra!

Stoppade i mig två gels på slutet och slet sen upp mot toppen på Billingen igen. Det var tungt, kroppen var trött och jag ville verkligen bara att det skulle ta slut!

Kämpade mig uppför strupen, jag som brukar gilla backar var verkligen helt slut och adrenalinkicken som kom mot toppen hjälpte bara föga. Tog ut den sista energin påväg in mot målet och kände mig grymt nöjd med att köra in på 4:29:25. Sist i min klass, 35min efter vinnaren och 21min efter tvåan men eftersom vi bara var tre startande så blev det ju ändå pallplats och jag är bra stolt över det för jag kände verkligen att jag körde så grymt mycket bättre än förväntat! Förra gången körde jag på 4.47 så det var ju en klar förbättring sen dess också!

Två veckor till nästa, Långa Lugnet i Falun, och jag ska träna armar och rygg och kanske få till något långpass så kroppen får en chans till att vänja sig vid att åka långt!

12h till start

Om 12h är det dags. Då drar årets långloppscupen igång med Billingeracet. Det känns så sjukt, som jag har längtat och snart är vi där! Snart står vi i startfållan och känner hur hela kroppen spänner sig, redo att trampa iväg upp för Billingen i Skövde. 

Idag har jag lämnat över Alva till hennes mormor. Eftersom vi har fullt upp med tävlingar i helgen så kändes det bäst så och när vi skildes åt i Ullared efter ett besök i det gula varuhuset så såg hon helnöjd ut och tyckte inte alls att det var något konstigt att hon skulle åka med mormor hem.

Så vi har haft en barnfri kväll och kunnat städa och packa och förbereda.


Klockan ringer kvart i sju imorgon och vid halv åtta är tanken att jag ska sitta i bilen. Så nu är det dags att sova om jag ska vara utvilad imorgon! 

Tävlingsplanen 2017

Igår skrev jag ju om längtan efter vår och nummerlapp och hintade om årets kommande tävlingar. Idag tänkte jag presentera planen lite mer.

Tävlingssäsongen startar troligen i april med enduro på Vallåsen. Har inte helt bestämt mig om jag ska köra, vet ju att några av spåren är svåra men samtidigt att det är grymt kul! Funderar lite till och bestämmer mig lite senare, det är trots allt troligen det enda endurot jag kan köra i år.

I maj drar det igång på riktigt. Mjukstartar med GöteborgsGirotMTB som är ett lite lättare lopp på 47km i hemmaterrängen. Därefter är det Billingeracet och Långa Lugnet som båda ingår i långloppscupen och som jag båda har kört förut och har ganska höga förväntningar på. Billingeracet är lite längre medan Långa Lugnet har lite fler höjdmeter.

Långa Lugnet 2015 / Foto: Harri Manni

I juni börjar jag ev med Cykelrallarn som är ett point-to-point lopp med ganska få höjdmeter och ganska otekniskt. Därefter är det Lida Loop som jag troligen missar då Jonas tävlar den helgen. Samtidigt är det ett lopp i långloppscupen som jag verkligen vill köra så kanske försöker jag lösa det ändå.

I juli blir det cykling för hela slanten, Ränneslättsturen, Mörksuggejakten, Fjällturen och Engelbrektsuren och däromkring en planerad cykelsemester norrut. Ränneslätt, Mörksuggan och Engelbrektsturen ingår i långloppscupen. De är alla tre några av de minst kuperade loppen i cupen men det är bara Ränneslätt jag kört förut och den innehöll flera roliga tekniska partier! Fjällturen är ett lopp som jag verkligen ser fram emot! Har dock inte bestämt om jag ska köra 58km tävling eller 70km Ultra (motion). 70km fjällmiljö låter ju otroligt mysigt!

I augusti ser det ut att bara bli Finnmarksturen. Jag har inte kört den förut men det ser ut att vara många branta backar! En utmaning helt i min smak!

September har potential för en hel del tävlingar igen. Framförallt Bockstensturen och Västgötaloppet som är de sista två deltävlingarna i långloppscupen. Västgötaloppet har jag kört förut men Bockstensturen har jag aldrig kört men har verkligen velat flera gånger! Det är de två längsta loppen i cupen och samtidigt med en hel del höjdmetrar! I september är jag även lite sugen på att klämma in Bergslagsloppet men det finns gott om tid att fundera på det.

Västgötaloppet 2014

Kanske blir det även några XCO-tävlingar. Hade gärna kört XCM-SM men det går dagen innan Finnmarksturen så det känns som att det kan bli lite väl bra, men kanske, kanske.. Får väl se hur formen känns, måste ju köra i Elit i så fall..

Gamla racereports från mina tidigare starter finns här eller i menyn längst upp.

Långloppslängt

Jag känner fortfarande ett lyckligt rus efter Billingeracet och längtar grymt mycket efter nästa långlopp! 11 dagar kvar till Långa Lugnet och jag laddar för fullt med att läsa på om banan, planera resan och försöka få den bästa uppladdningen. Jag vill ge allt jag har och utmana mig mentalt och fysiskt – Nu!

Billingeracet - Foto: Christian Einarsson
Billingeracet – Foto: Christian Einarsson

Billingeracet – Årets långloppspremiär

Wow, jag är så himla imponerad av mig själv! När jag och Jonas diskuterade mitt tidsmål och jag ville sätta 5h så hade jag ingen aning om att det skulle vara så mycket singletrack, de två andra långloppen jag kört har varit typ 80% breda vägar med varierande underlag. Det här var mycket mindre omkörningsmöjligheter, mycket fler surhål, mycket fler tekniska partier och så himla mycket roligare!

IMG_8571

Hur det gick? 4:47:21. Jag körde på en hel drös minuter under 5h och jag är så stolt och så nöjd!

Cykeln presterade, den är helt fantastisk! Visst hade jag velat ha en växel till på något snabbt parti men den bar mig upp för de branta backarna med bravur och svarade när jag tryckte på på platten.

IMG_8569

Banan var som sagt riktigt rolig och jag hann faktiskt njuta av de vackra vyerna, alla vitsippor, utsikten från Billingen och de mysiga tallskogarna!

Och jag som gillar backar – jag njöt faktiskt lite av att cykla om några män upp för strupen! (Strupen är en ganska brant backe precis på slutet av det 80km långa loppet och man är bra trött när man kommer fram dit!) Jag hade 3e bästa damtiden för dagen upp för strupen på Strava och slog ett par starka tjejer där! Och när jag kom upp på toppen kom jag precis ifatt en kille som jag jagat hela vägen upp, låg bakom honom på den sista korta singletracken och lyckades spurta om honom precis metern innan mållinjen! Jag tror att det är mina starka sidor, backar och spurter. Tyvärr är jag dock ganska långsam mellan dem.

Det var 5 anmälda i sportklassen men verkade bara vara 4 som körde och av oss kom jag 2a! Känns riktigt bra och jag gav verkligen allt från start till mål och kunde inte presterat bättre! Är sjukt nöjd med årets långloppspremiär!

IMG_8576

Jonas hade lite otur med cykeln, bromsar som låg på och växlar som behövde justeras, men det är väl att räkna med när man byter ut hälften av komponenterna kvällen innan ett lopp! Han körde på 4:33:59 och det tycker jag är bra med tanke på omständigheterna!