En dröm växte fram

Det var nog år 2005 som jag först hörde talas om klassikern. Jag var 15 år gammal och några vänner till familjen hade gjort en massa häftiga atletiska utmaningar, det hade jag ju hört dem prata mycket om, och sen såg jag de där fina inramade diplomen på väggen. Det var stort. De var i hemlighet två stora förebilder och någonstans väcktes en dröm om att en dag, en dag skulle jag också göra en klassiker.
Det var dock en dröm som låg väl gömd under många år och det var min syster som väckte intresset igen när hon ville göra TjejKlassikern för ett och ett halvt år sen. När vi hade avslutat den med VansbroTjejsim i somras så bestämde jag mig för att jag ville göra en riktig Svensk Klassiker. Med hela distanserna.
Och det är först nu, när jag är igång med träningen och anmäld till de första loppen, som jag inser (och minns?) att jag har haft den där drömmen i så många år. Undangömd. Inte riktigt vågat drömma av rädsla att aldrig leva ut drömmen. Jag har aldrig tidigare trott att jag skulle kunna klara av det men nu är jag stensäker på att det kommer gå! Vad folk än tror så ska jag klara det!
Och ja, jag trodde inte att det skulle finnas någon som inte skulle tro på mig, men det finns det och jag ser fram emot att motbevisa dem men framför allt att bevisa för mig själv att det är okej att drömma och att jag kan klara allt jag vill!
Och trots att träningen inte varit på topp den senaste månaden så har jag fortfarande hopp om att det kommer gå finfint!
(Visited 22 times)

Lämna en kommentar