Träningsvelande

Ikväll velade jag något extremt om träningspassets vara eller icke vara.

– Jo, kan jag cykla till jobbet så kan jag cykla MTB på kvällen. 

– [På pendlarcykeln upp för GötaÄlvbron på vägen hem] Det kanske räcker att bara cykelpendla första dagen, dumt att överanstränga sig…

– [Hemma i soffan och läser cykelbloggar] Klart jag ska cykla! Jag ska bara…

– Äsch klockan blev mycket.

– [Jonas kommer hem och ska snart ut] Jag hänger på!

– [Han skulle visst köra backintervaller] Okej jag stannar hemma.

– Vi kör lite stig först, det vore ju så skönt att komma ut!

– Nä, skiter i det, får inte till någon bra klädsel (sen när det nu blev viktigt?)

– Men jag vill ju! Sno Jonas shorts innan han hinner ta dem!!

– [I trapphuset och Jonas börjar tveka] Nä nu ska vi banne mig ut!!

Fixade lite inställningar på cykeln innan avfärd och hade sen en fantastiskt mysig tur! Jonas visade mig flera nya stigar i Hisingsparken, jag trodde att jag sett alla!

     Det var så värt det att komma hem efter kl 22 och börja med middagen! 

(Visited 4 times)

4 tankar på “Träningsvelande

  1. Den känslan efteråt när man velat lite är den bästa. Och inte gör det så mycket att det blir sent. Det är lite tjusningen med ljusa sommarkvällar, även om det är döden för sömnen och piggheten efteråt 😉

    • Ja, tur jag hade sovit i 5 dagar så jag var väl utvilad och klarade en kort natt 😉 men det är en speciell tjusning med att cykla sent på kvällen!

Lämna en kommentar