Tankar om långlopp

Jag känner att långlopp är min typ av tävlingsgren. Jag är inte förtjust i att köra snabbt på asfalt i tävlingsform, det har jag insett under de här åren, men jag gillar att köra långt och få mata på men ändå få köra lite på stig. Hade så klart helst sett att det var bara stig men inser att det inte hade fungerat om man vill ha omkörningsmöjligheter och dessutom svårt att hitta 6-10 mil oavbruten stig av duglig kvalité!

För mig är ett långlopp Kvalitetstid! Nog för att fokus behövs både på stigen, hjulet framför, att hålla kadensen och att inte tappa en bra sittställning – men det finns alltid utrymme för att låta tankarna flyga lite grann!

I huvudet far det runt alla möjliga tankar kring tävlingen: Hur långt är det kvar?; Vad kan jag orka hålla för snitt resten av sträckan och vad blir det då för tid totalt?; Hur många har jag framför mig i min klass?; Tjejen där bakom som är på väg ifatt, tävlar hon i min klass eller någon annan?; Har jag ens chans till pallplats?

Men lika gärna: Varför tog jag inte armvärmare?; Wow vilken utsikt; Det huset låg ju fint; Vilken smart lösning de har gjort där; Undrar om man skulle kunna göra så hos oss; Man kanske kan göra så här i stället; Hoppas det finns någon god mat i målområdet; Bara några mil kvar sen får jag proppa i mig godis i bilen på vägen hem, det är jag värd; Men bara om jag verkligen tagit i; Kämpa nu!; Ah, det där partiet skulle jag ju klarat av, varför klantar jag mig så?; Nu så, full fart!; Lite för tung växel; Fast lite tyngre än så här klarar jag; Tänk om jag hade haft en växel där mittemellan;

Det passar mig, det där med att behöva fokusera länge. Jag kan fokusera på loppet samtidigt som jag låter tankarna flöda. Och det passar uppenbarligen min kropp att hålla igång länge. Jag har relativt snabb återhämtning och kan pressa mig ganska länge på en för mig hög effekt – mestadels sitter det nog trots allt i huvudet.

Jag känner mig bra på det. Jag behöver inte förebrå mig själv för att jag inte vågar köra ett svårt parti, om det finns A- och B-spår så spelar den lilla tidsvinsten en så liten roll i det stora hela att det bara är för skojs skulle jag överväger att köra A-spår.

Och jag älskar de där startbackarna. De där långa branta backarna avsedda att sprida ut startfältet precis i början! Känslan när man långsamt klättrar uppför och kanske cyklar förbi någon här och där medan man lägger allt fokus framåt och vägrar låta benen ge ens en hint om att de är trötta – det kan vänta till toppen!

Startbacken på Långa Lugnet 2015 Foto: Harri Manni / HappyMTB.org

Nu tävlar jag inte i Elitklass. Jag hade inte ens stått mig i veteranklass med mina tider från 2015, men jag har ändå förbaskat kul och tävlar mot de andra på samma nivå!

Jag tänker att så länge vi som tävlar ser sportklassen som en tävlingsklass så är den det. Det är ju ändå inte priserna som är det viktiga! Och inom de flesta XCO och XCM så är det helt okej priser även för oss! Men jag hade så klart gärna haft en seniorklass precis som herrarna har, så steget inte hade känts så långt upp till nästa klass.

(Visited 7 times)

Lämna en kommentar