Svårigheter i MTB

Malin ställde en fråga om MTB och jag kände att den bäst besvaras med ett eget inlägg!

 

För mig som inte MTB:ar, vad är det svåra med uppförs- och nedförsbackar. Rent tekniskt, styrkemässigt, mentalt…?

 

Så, om vi börjar med nedförsbackar.
När man kör nerför på MTB, ja kanske inte i en vanlig väg-nerförsbacke men när det är lite tekniskt nerför, så gäller det att få bak vikten. Man flyttar helt enkelt längre bak på sadeln och sträcker ut armarna framför sig. Är det mycket brant så behöver man flytta bak helt bakom sadeln och som ni förstår så kan det då vara svårt att se exakt vad som händer framför. Man måste helt enkelt lita på att man gör rätt och ha bestämt i förväg hur man ska köra. Nybörjarmisstaget är helt enkelt att man glömmer flytta bak och vill titta framför cykeln och det som händer då är att vikten hamnar för långt fram och man gör en så kallad OTB, en ”over the bar”, en kullerbytta helt enkelt. Det svåra i det är väl alltså egentligen inte att veta hur man ska göra utan att våga göra det. Sen kan det givetvis vara extra tekniskt och kräva mer än bakåtflyttad vikt. Till exempel kan det komma hinder som kräver att man samtidigt lyfter lite på framhjulet eller att man behöver svänga skarpt mitt i backen.

 

IMG_7740

 

Så när man sen ska tillbaka upp då.
Det vanligaste misstaget är detsamma här, vikten för långt fram. Om vikten kommer för långt fram så blir det för lite tryck på bakhjulet som börjar spinna och med ett spinnande bakhjul kommer man inte långt. Och så blir det tungt. Det suger i benen när man ska upp för riktigt branta backar, motståndet är ju något högre än med racer på asfalt. Om det dessutom kommer små ojämnheter eller kanter så tar farten gärna slut snabbt. Då gäller det att kanske lätta lite fram genom att flytta bak vikten ytterligare för att lyfta upp framhjulet och sen trampa upp bakhjulet. Men personligen så tycker jag att det är mycket tryggare att rulla över saker än att trampa över dem. Men att sluta trampa i en uppförsbacke förstår ni ju hur det går. Dessutom sitter man ju gärna fast med skorna eftersom man då får mycket bättre kraft och är man lite feg och rädd att inte komma loss så är det lätt att ge upp när det känns som att det ska ta stopp. I de flesta av de fallen hade det räckt med ett rejält tramptag så hade hindret varit övervunnet! Är det en kortare backe så kan man hjälpa till genom att skjuta cykeln lite framåt upp över krönet, men i en längre backe så måste man ju så klart först ta sig upp till krönet!

 

IMG_7729

 

Och sammanfattning:
Tekniskt är det svåra nerför att ta sig an hindren som man inte riktigt ser eftersom man inte kan hänga över styret och titta efter dem och att få bak vikten tillräckligt för att inte göra en OTB och uppför att bemästra de små hindren som försöker sätta stopp för cykeln.
Styrkemässigt är det mest svåt uppförs – så klart, av naturliga skäl.
Mentalt så är det att våga. En backe ser ofta väldigt enkel ut på håll men när man står på toppen och ska rulla ner så har den alltid växt till tiodubbla lutningen! Våga lita på att man klarar det, både uppför och nerför!

 

FullSizeRender (2)

 

Hoppas att du fick svar på din fråga Malin, vi får snart försöka boka in en MTB-dejt så du får testa på den här fantastiskt roliga sporten!
(Visited 11 times)

2 tankar på “Svårigheter i MTB

  1. Vad kul att du tekniktipsar!
    En grej som många gör fel i uppförsbackar i början är att man har för lätt växel. Särskilt om man kör tredelat fram kan det vara frestande att lägga över kedjan på lillklingan – men då kan det faktiskt få motsatt effekt. En för lätt växel ger dig för lite kraft – och har man failat samma backe gång på gång kan det vara värt att testa en tyngre växel – det känns nästan magiskt ibland.

    Och du – grattis till egna domänen, heja dig!

    • Ja, tack för tipset! Det har du helt rätt i!
      Och tack, känns riktigt skönt att ha flyttat nu, jag skulle gjort det för länge sen!! 😀

Lämna en kommentar