Race Report: Ränneslättsturen

Ränneslättsturen är det långlopp jag sett fram emot mest hela året. Det är det första loppet jag kört åtminstone en del av förut och som jag visste till viss del vad jag hade att vänta mig. Och som jag längtat!

Tyvärr tappade jag peppen lite när jag var sjuk så nära inpå och glömde bort att läsa på om detaljerna. Glömde också att fråga Jonas om de svåra partierna och det var ett misstag. Men vi tar det som vanligt från början. Vill ni bara veta slutresultatet så hoppa till slutet direkt.

Vi kom i god tid till Eksjö och jag kände mig pigg men inte så på som jag brukar. Lite off helt enkelt. Hämtade nummerlappar, gick på toa, pratade några ord med Sara Öberg, packade fickor och förberedde cyklar. Sen irrade jag runt en stund, sa hej till Elna, trodde jag glömt chipet i bilen men det satt ju på nummerlappen, och la cykeln i startfållan, nästan sist.

Det var tre föranmälda i DSport men totalt blev vi fem som startade. I starten såg jag ryggen på en tjej och tänkte att jag skulle ifatt, men det fanns inte en chans och jag såg henne bara på asfaltspartiet.

Efter en bit märkte jag att jag hade en tjej i samma klass, Hanna, på rulle. Det skulle visa sig vara en tjej som var bra på att bita sig kvar där.

De första män som kom ifatt var snabba och om jag någon gång lyckades ta en rulle så klarade jag inte hänga kvar. Men jag kämpade på och det funkade bra i ungefär 4 mil. Sen började jag känna mig lite trött. Vi hade kört två valbara partier, jag hade valt svåra vägen båda gångerna och det hade gått finfint. På det tredje svåra partiet klarade jag själva hindren men hamnade för långt ut i en sväng och missade stigen. Killen bakom mig körde omkull just då och hamnade lite i vägen så jag kom inte riktigt vidare. När jag kom ut på spåret igen såg jag Hanna köra förbi, hon hade valt det enklare men längre spåret vilket i detta fallet också gick snabbare. Men jag kom om igen ganska snabbt och tyckte att det kändes som att jag skulle kunna hänga av henne snart. Ha, tji fick jag! Det kom ett sista svårt parti och jag hade bestämt mig för att köra alla svåra och så även denna som var en rockgarden. Jag hann ungefär tänka att ‘det här var svårt’ innan jag låg bland stenarna och kravlade. Inga skador (förutom en hög blåmärken så klart) men ett vridet styre och omkörd av Hanna igen. Och det var det sista jag såg av henne.

Jag försökte kämpa mig ifatt men var ensam och det tog på krafterna så kroppen var snart helt slut och det blev några tunga mil. Vattnet tog slut så jag var tvungen att stanna i en depå och fylla på. Passade på att försöka vrida rätt styret men det blev bara snett åt andra hållet i stället så det var bara att trampa vidare.

Med ca 15km kvar kom en herre ifatt och vi småpratade en stund innan vi fick sällskap av några fler män och jag fick lite nya krafter och sprätte på i en av backarna och fick lite avstånd. Men så kom det några tyngre stigar och de körde om och jag förlorade dem också.

Det var tungt men jag var fast besluten att ta mig i mål, var säker på att jag låg sist och försökte se det som ett bra träningspass. Det kändes att kroppen inte var i någon form att tala om och att uppladdningen varit dålig, men det fanns ändå energi någon stans att pressa ut nästan fyra och en halv timmes cykling.

4:18:32 blev tiden i mål. På 78km känns det helt okej men jag tror faktiskt att jag hade kunnat klara 4h med lite bättre flyt på de svåra partierna (kanske skulle valt de enkla spåren), utan snett styre, med tillräckligt med vatten och med bättre uppladdning och ingen sjukdom precis innan.

Och det visade sig efteråt att jag inte låg sist. Jag kom 4 av 5 startande och hade jag inte tagit de där svårare spåren utan hängt på Hanna så hade jag alltså haft chans på pallplats! Men så kan det gå och det hjälper inte att vara efterklok.

Rockgarden:en var helt klart för svår för mig, men det 3e svåra partiet är jag riktigt stolt att jag körde för det var allt lite läskigt!

 

 

(Visited 10 times)

3 tankar på “Race Report: Ränneslättsturen

  1. Du skriver så bra racereports! Bra jobbat, Ränneslätt är fint men jag tyckte att det kändes så himla långt även om kuperingen inte var så farlig.
    Blir det mörksuggan för dig?

    • Men tack! Vad kul att höra och kul att du gillar dem! 🙂
      Ja, det blir väl så när det inte är så myclet grusväg. Eller snarare så var grusvägspartierna inte så långa även om de var många.
      Tyvärr inte. Hade tänkt det eftersom jag ändå skulle upp till vansbro men nu blir det ju inte så och dessutom känner jag mig lite sjuk igen.. 🙁 Men funderar på finnmarksturen eller engelbrektsturen men har läst om dem och de verkar inte ha fått så bra betyg… Men det är ju så olika vad man gillar.

Lämna en kommentar