Race Report Lida Loop

Lida Loop gick ungefär lika dåligt som de tidigare två långloppen i år, men jag slapp krampkänningar och jag tog mig i mål trots att jag inte lyckades öppna mina bars och således levde på vatten och två gels. Vill ni följa med på mer av resan så följer den nedan.

Under loppet igår övervägde jag starkt att lägga ner tävlandet för säsongen. Jag var framförallt besviken på mig själv och min kropp men också frustrerad över att behöva dela stigarna med hetsande motionsherrar! Nog för att herrarna är ofantligt många fler, men motionsdamerna får 100% toppbetyg i trevliga omkörningar medan herrarna snarare får 5% toppbetyg, 40% godkänt, 50% med förbättringspotential, 4% underkänt och 1% grovt underkänt!

Den där sista 1% är de som verkar ingå i den inofficiella klassen motions-OS och har missat att motionsklass betyder just motion och att det finns en klass som kallas tävling där det är meningen att man ska köra om man kör för pallplats.


Men nu över till min Race Report, för som vanligt så blir det en sån trots att det gick skitdåligt!

Hade mamma och Alva med mig till Stockholm som supportrar. Vi bodde i en stuga mitt i händelsernas centrum och det var liksom väldigt bekvämt att ha allt precis utanför dörren och lära känna start- varvnings- och målområdet redan under lördagen.

På söndagsmorgonen gick jag och köpte mig två gels för de var slut hemma när vi skulle åka och jag gillar att ha en gel eller två till sista kilometrarna! Vi hade vaknat ganska tidigt så jag hade gott om tid att hjälpa till att tömma stugan och packa bilen och ändå hinna förbereda cykeln och varma upp en stund innan start.

Startproceduren ändrades i sista dagarna och tävlingsdamerna startade i stället 8min efter tävlingsherrarna och 15min före motion. Ett upplägg som på pappret låter helt ok men som i verkligheten blev något förödande för oss damer. Tanken är god men lite större marginaler krävs nog för som det var nu hann de snabba damerna ifatt många tävlingsmän och vi lite långsammare blev omkörda av väldigt många motionärer.

Men vår start gick och vi trampade direkt ut i startbacken som är rejält brant, framförallt på slutet. Jag är ganska säker på att jag skulle klarat den i en annan situation men efter att precis ha startat och i stressen så gick det inte och jag fick gå sista biten.

Strax efter att vi kommit över krönet kom härliga Linda Tufvesson förbi och peppade och jag försökte hänga på hennes hjul. Slet för att hinna komma på rullen bra men hade svårt att komma ikapp riktigt. När jag äntligen kände att jag var där passade jag på att dricka lite och tappade vattenflaskan. Eftersom vi bara kommit 5km så insåg jag att jag inte skulle klara mig utan den, min kropp presterar ju värdelöst i värme och utan vatten skulle det bli kaos! Så det var bara att hoppa av och plocka upp den och se de sista tjejerna susa förbi.

Foto: Eva Önnemar mtbfoto.se

En halvtimme in i loppet tyckte jag att det var dags för lite energipåfyllning. Planen var en bar efter 30min, en efter 1.30, en efter 2.30 och sen gels på slutet. Men jag lyckades inte öppna den förbaskade förpackningen så gav upp det, stoppade tillbaka den i fickan och drack mer vatten.

Under stora delar av första loopen såg jag framförvarande dam en bit framför. Loopen består till största del av grusväg och motionsspår men också av några flowiga stigar. Jag närmade mig någon gång men tappade snart igen. När jag sen hörde att det skramlade lite om mig och såg att min framaxel hade lossat och var tvungen att stanna och dra åt den så kändes det ganska hopplöst! Men jag kämpade vidare. På en grussträcka kom motorcyklisterna och strax efter började motionärerna dyka upp bakom. Skillnaden mot att bli omkörd av elitherrarna är att de kommer i fina klungor och med riktigt hög fart och berättar fint att de närmar sig så man kan gå åt sidan, släppa om och cykla vidare, motionärerna kom i mindre klungor med kort mellan och körde liksom om hela tiden och om man hade gått åt sidan helt så hade man många gånger blivit stående vääldigt länge. Så de fick köra om när möjlighet gavs!

Tog mig till varvning, fick en ny vattenflaska av mamma och gav mig ut på nästa loop. Andra loopen började lika dant som första innan den vek in på stig och sen var det sjukt mycket rötter. Stenar, smådrops och berghällar har jag inte ont av och inte lite blöta smårötter heller. Men när rötterna är sjukt många och höga så tycker jag att det blir jättejobbigt och jag får svårt att hålla uppe farten.

Har precis gått upp för en rotig backe. / Foto: happyride.se
Det är mentalt utmattande att känna stressen när farten sänks drastiskt när stigarna blir för brötiga. Och än värre i trängseln bland alla andra. Jag försökte bara ta mig framåt men det kändes som att kilometrarna tickade på ovanligt långsamt!

När vi kom in för andra varvningen var jag som tur var för stunden lite mer peppad och ville köra klart så jag bytte flaska igen och gav mig ut på de sista två milen som börjar med lite stig men kändes som att det var mest grusväg.

Jag kände mig trött, men inte ovanligt trött och kände inte av att jag inte fått i mig någon energi förräns jag tog den första gelen efter några kilometer och nästan fick magknip. Är ganska säker på att det inte berodde på gelen i sig utan var kroppens reaktion på att plötsligt få tillskottsenergi efter att ha fått slita utan så länge.

Jag försökte trycka på på grusvägarna men hade svårt att få till någon fart. Blev ju omkörd titt som tätt och nu kunde jag åtminstone haka på några hjul ibland.

Foto: Happyride.se

När kilometermarkeringarna var nere på 10km kvar  började det kännas något lättare och jag tog min andra gel strax efter. När de visade 5 fick jag mer ork och försökte trycka på mer, tror dock inte att det egentligen gick fortare, men kanske inte långsammare i alla fall! 

När vi närmade oss serpentinbacken upp till mål tänkte jag att jag behöver spara på energin så att jag orkar hela vägen. Kom ifatt några män halvvägs och blev jättepaff när backen var slut och det gick lätt nerför till mål. Jag trodde att jag hade lika långt kvar uppför! En stor nackdel när man kör ett lopp första gången!

Jag tog mig i alla fall i mål! Sist i min klass igen på 3h51min, 17min efter förevarande dam och 58min efter vinnaren i min klass.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag är nöjd eller inte med loppet. Jag känner ju att jag kämpade men ändå gick det så himla dåligt. 

Planen är dock att försöka fortsätta tävla trots att det går så dåligt. Jag försöker ha kul ändå! Och nästa lopp ska Jonas och Alva med och hejja så det kommer ju bli grymt!

Stort tack till mamma som gjorde suverän langning trots att hon aldrig ens varit på en cykeltävling förut!

Och en eloge till Lida Loop-arrangörerna som verkligen försöker få till en bra damstart. Detta kanske inte var det optimala för mig men efter loppet fick vi damer ett mail där de bad om input, tankar och förslag för att kunna göra det ännu bättre!

(Visited 24 times)

Lämna en kommentar