Race Report Billingeracet 2017

Så var den äntligen här, dagen för Billingeracet och premiären i långloppscupen 2017! Jag var nervös men riktigt pepp och redo på morgonen. Hade lite svårt att äta men fick ändå i mig en del frukost.

Jag var i god tid på plats och hann fixa med allt i lugn och ro. Åkte ner till starten och fick en ganska lång väntan innan det var dags att lägga cykeln i fållan. Det var småkyligt men ändå ganska skönt.

Jag valde att inte värma upp. Tänkte väl liksom att jag blir varm när vi kör men glömde liksom bort att det är typ två meter platt innan startbacken börjar…

Så jag var seg i starten, hade inget pang pang i benen. Det gick långsam upp för startbacken och jag såg båda de andra tjejerna i min klass köra om och iväg. Grusdelen på backen gick betydligt bättre än förra gången, för två år sen. Jag lyckades hålla ett bra spår på vänstersidan och klarade hålla undan när andra fick stopp.

Första delen på första loopen består av mycket rotiga stigar. Jag körde på bra. Körde ner för knixiga branter och flög fram utför steniga nedförsbackar! Hade så förbaskat roligt och kände mig så himla nöjd med tillvaron.

Sen kom vi ut på grusväg och banvall. Jag kände mig stark och trampade på bra. Minns att jag förra gången slet som ett djur på de här sträckorna men nu kunde jag köra på riktigt snabbt! Jag hängde på klungor, jag hjälpte till att dra, jag kunde ligga i 38km/h på grusväg.. Det gör jag ju knappt på asfalt med racern!?

Foto: Chr på Happyride.org

Snart var vi framme i Öglunda och det var dags för Öglundabacken. Jag hade dåligt tryck men fick bra pepp på slutet när killarna hejade på riktigt bra!

Andra loopen börjar med en tur på teknikbanan uppe på Billingen. Det är snäva svängar och upp och ner. Sen går det riktigt mycket nedför. När vi kom in på flowiga fina stigar kunde jag släppa på och köra snabbt. En av dagens bästa känslor var att blåsa på i över 30km/h på en singletrack i ett hav av vitsippor! Vilken känsla!

Sen går man ut på riktigt knixiga stigar med större rötter än på det inledande rotpartiet. Det är liksom 10-15 cm höga rötter och de kommer inte en och en utan de är överallt och hela tiden! Så det är bara att envisas med att trampa på och försöka hålla farten uppe!

Sen kommer lite sandstigar. De är roliga och flowiga men sanden gör dem också lite tunga. Det är ganska platt och går åt mycket energi. Någon stans här, vid runt 60km, kände jag hur all energi i kroppen tog slut. Trots roliga stigar så ville jag bara att det skulle ta slut. Jag ägnade mycket tid åt att fundera på hur snabbt jag skulle kunna köra sista biten. Vad skulle jag kunna få för sluttid? Kan jag slå tiden från 2015? Hur långsamt kommer det gå upp för strupen? Hur snabbt behöver jag köra nu för att kompensera det?

Körde lite lugnare en stund och sen kändes det lite bättre men jag var sjukt trött i armarna och ryggslutet.

Slet vidare och körde ned för en trixig brant. Ni vet när man kommer lite för fort och inser att om jag försöker ångra mig nu så kommer det definitivt gå åt skogen. Så jag körde och det gick så klart alldeles förträffligt bra!

Stoppade i mig två gels på slutet och slet sen upp mot toppen på Billingen igen. Det var tungt, kroppen var trött och jag ville verkligen bara att det skulle ta slut!

Kämpade mig uppför strupen, jag som brukar gilla backar var verkligen helt slut och adrenalinkicken som kom mot toppen hjälpte bara föga. Tog ut den sista energin påväg in mot målet och kände mig grymt nöjd med att köra in på 4:29:25. Sist i min klass, 35min efter vinnaren och 21min efter tvåan men eftersom vi bara var tre startande så blev det ju ändå pallplats och jag är bra stolt över det för jag kände verkligen att jag körde så grymt mycket bättre än förväntat! Förra gången körde jag på 4.47 så det var ju en klar förbättring sen dess också!

Två veckor till nästa, Långa Lugnet i Falun, och jag ska träna armar och rygg och kanske få till något långpass så kroppen får en chans till att vänja sig vid att åka långt!

(Visited 78 times)

1 tanke på “Race Report Billingeracet 2017

Lämna en kommentar