Långa Lugnet – Race Report

Det har gått några dagar nu och jag har tänkt en hel del på min prestation, vad kunde jag gjort bättre? Hur kom det sig att jag lyckades hålla undan för Anki hela vägen fram till de där sista svängarna innan målet?

I backen i starten kände jag mig ganska stark. Jonas och jag hade cyklat upp för den kvällen innan så jag hade lite koll på hur den såg ut och det var värt mycket.

Jag försökte hänga med veteranerna framför mig men märkte ganska tydligt hur jag cyklade om några och blev ifråncyklad av andra. Backar har verkligen en tendens att splittra klungan när det är olika starka cyklister.

Foto: Harri Manni / HappyMTB.org
Foto: Harri Manni / HappyMTB.org

Väl uppe för backen var jag ganska säker på att jag låg först i sportklassen och försökte hänga på framförvarande men insåg på platten att det gick lite för fort för mig. Ganska snart kom en trio bestående av en en D30, en D40 och Rebecka från Punchrullen (Ja, klubben heter Velocipedklubben Punchrullen) i DSport ifatt. De körde om och jag hängde på. Klarade hänga med en bit men när banan följde en grusväg som gick rejält upp och ner så tappade jag dem i varje nedförsbacke när jag trampade ur min 30-klinga. Jag kom ifatt något uppförs men de var mycket snabbare nerför och på platten hade jag inte en chans att ta igen något. Glappet blev större och större och till slut insåg jag att jag inte skulle orka ta mig i fatt. Vi hade bara kommit några km och jag kände att det kunde vara bra att ha lite energi kvar till de övriga 60km så jag släppte.

Jag körde ensam ganska länge innan nästa trio kom ifatt, Anna från Ck Sundet (tror jag) och Anki och Lisa från OK Tyr. De låg bakom ganska länge sen. Jag hängde av dem uppförs men de kom ifatt nerförs. Ibland när jag sneglade bakåt var de borta men så plötsligt var de ifatt igen.

Foto: Harri Manni / HappyMTB.org
Foto: Harri Manni / HappyMTB.org

När vi gav oss ut på andra loopen hade jag bara Anki kvar bakom. Hon hängde på ganska bra men i backarna i början av andra loopen lyckades jag hänga av henne igen. Jag trampade på, tänkte att vi kommit halvvägs (vilket vi inte alls hade, men mentalt så kändes det bra att tänka det) och försökte att cykla snabbt även på de lite mer tekniska stigarna med mycket sten.

Jag kämpade mig igenom andraloopen. Det började kännas tungt men jag intalade mig själv att det nästan var klart, andra och tredje loopen var ju jättekorta (18 resp 16km mot första loopens 28).

In för varvning och ut på sista loopen. Jag minns faktiskt inga detaljer från början av sista loopen men på slutet var det en hel del breda gräsvägar med ett smalt uppkört spår. Jag skymtade Anki bakom igen. Försökte kräma ut lite till i backarna men benen hade blivit sämre på att svara. Så hör jag motorcyklarna. Efter en stund susade de förbi och strax därefter Calle Friberg som ledde Herr Elit.

Jag var glad så länge det svishade förbi herrer på den breda gräsvägen, samtidigt visste jag att ju fler som körde om, desta närmre kom den stora mängden. Och hade de kommit ikapp hade det kunnat bli riktigt jobbigt och tidsöslande att släppa om.

Foto: Harri Manni / HappyMTB.org
Foto: Harri Manni / HappyMTB.org

Vi kom in på en rolig slinga med byggda spår med mycket doserade kurvor och ett och annat litet hopp. Det körde om några klungor med män men jag kunde hålla ganska bra flyt. jag såg inte längre Anki och tänkte att nu är det inte så lång kvar alls. Och det stämde. Snart kom 3km skylten och jag försökte öka. Det gick väl ändå ganska bra men till min nackdel gick det mest nedför mot mål och lagom till att vi körde in på Arenaområdet låg Anki på mitt hjul igen. Jag försökte hålla henne bakom men i en snäv kurva smet hon om på insidan. Det var då bara några hundra meter kvar och jag tänkte att jag tar henne på spurten. Men med en spurt på strax över 50m så hade jag inte en chans, Anki gick i mål 2 sekunder före.

Jag har ju funderat på det där, vad hände?

Hela tiden kommer jag fram till att jag faktiskt gjorde allt jag kunde. En, EN, gång under loppet kom jag på mig själv med att inte ta i fullt ut, att ligga och mata på en lite för behaglig ansträngning. Där och du kunde jag gett mer. Jag ökade genast och vet inte om jag egentligen hade legat och såsat så länge. Enligt pulskurvan låg jag ju på under hela loppet utom i några nerförslöpor då jag helt enkelt trampade ur och inte kunde göra annat än att vila och krypa ihop så gott det gick.

LångaLugnet kurvor

Och det där snittet, 85% av max. Uppenbarligen kunde jag inte gjort mycket mer i längden. Jag hade legat på hög puls så länge att det var omöjligt att trycka på mer i de sista backarna. Däremot skulle jag inte bromsat och fegat i de där sista svängarna. Men så är det också en av mina svagheter, skarpa svängar i höga hastigheter, och än värre om det dessutom är i nedförslut! Måste träna på det!

Men så fantastiskt kul det var att rejsa med någon som var så jämn men ändå bra på helt andra saker än jag! Det blev helt klart ett spännande lopp!

Foto: Helena Enqvist
Foto: Helena Enqvist

Totalt av alla damer i tävlings- och motionsklass kom jag 24 av 45 startande. Det känns grymt bra! Min beräkning av totaltid sa 3:35, jag satte ett mål på 3:30. Resultatet blev 3:35:03 så jag tror min lilla uträkning var ganska bra trots allt!

Lite mer tankar om loppet:

  • Jag tyckte bra om banan. Tråkigt med alla grusvägsbackar i början men desto roligare på slutet och kul att singletracksen ofta var ganska tekniska.
  • Damstarten var bra tyckte jag. jag blev totalt sett inte mycket mer ensam än jag brukar med skillnaden att jag slapp köer i startbacken och på svåra partier i skogen. Dock blev det ju lite tomt i början och det hade givetvis vart fördel med ett snabbt herrhjul att ligga på på grusvägarna. Men det här tycker jag nog ändå var roligare i längden.
  • Förutom de där grusvägarna så fanns det inte jättemycket chanser att äta. Så fort det fanns minsta möjlighet så passade jag på att dricka i stället. Antingen gick det uppför, nerför eller var tekniskt och jag är ännu inte helt bekväm att äta överrallt.
  • Det var lite ont om flaggvakter och banmarkeringar. Eller det var så det kändes men det kan ju givetvis bero på att man är van att ha en hel hord med män framför som det bara är att följa och man sällan behöver titta så noga på markeringarna.

Men jag är så himla nöjd med loppet! Jag har nog aldrig pressat mig på det viset tidigare och det var verkligen kul att se vad kroppen klarade av utan att börja protestera!

(Visited 8 times)

2 tankar på “Långa Lugnet – Race Report

  1. Jag skulle kommentera efter jag läst men glömde liksom bort det. Det jag tänkte säga för ett par dar sedan är att det är så roligt att få läsa någons annan upplevlese av samma lopp! Jag satt med lite gåshud och en känsla av shit vilken grym tjej du är när jag läste. Upplevde loppet igen fast genom någon annans ögon. Det är tjusningen med racereports!

    • Jag vet hur det är! Man tänker en massa medan man läser och när man väl kommer till slutet så glömmer man skriva!
      Jag håller med, man får ibland en helt ny syn på saker som man uppfattade annorlunda när man körde! Åh men vad glad jag blir av att läsa en sån sak från dig som är så grym! 🙂

Lämna en kommentar