Cyklist vs Bilist : Känslan av att tro att du håller på att bli påkörd bakifrån för att någon ska visa sin åsikt

Jag var ute på en cykeltur idag, på racern. En väldigt trevlig tur, lite blåsigt men solen sken ju! Men på vägen hem utsattes jag för något av det mest fruktansvärda man som cyklist kan bli utsatt för, utan att skadas fysiskt.

Jag kom cyklandes på en relativt bred väg där det inte finns någon cykelbana. Det finns bara några decimeter vägren men en bred fil i vardera riktning så där känns ändå ganska ok att cykla, det är dessutom 50km/h mesta delen av vägen så bilarna kör inte (bör inte köra) så fort.
När det väl kom cykelbana (som är strax under 1km lång) så gjorde jag ett medvetet val att fortsätta på vägbanan eftersom jag vet att cykelbanan just där är i dåligt skick och racerhjulen är känsliga. Efter ett par hundra meter kommer det en korsning och en möjlighet att köra upp på cykelbanan igen och det hade jag tänkt göra eftersom vägbanan sen kantas av räcke och cykelbanan här är något lite bättre. Men det stod en stor PickUp som skulle svänga höger rakt över cykelbanan så det gick inte att köra på så jag valde att trampa på och köra på vägbanan ändå. Efter ytterligare ett par hundra meter händer det, räcket till höger slutar om bara ett par meter, på vänster sida är en refug, ingenstans att ta vägen. Bakom kommer ljudet av någon som lägger sig på tutan. Jag vet inte vad det är men i mitt huvud är det en lastbil, på väg att mosa mig. När räcket tar slut lyckas jag på något sätt svänga av, utan att köra in i stolpen som jag hinner uppmärksamma och utan att varken få punka eller köra omkull i grus och gräs och sten. Tar mig upp på cykelbanan och rullar sakta framåt, omskakad, chockad och med hjärtat fortfarande i halsgropen. Bilen (nej, det var ingen lastbil) kör förbi och där cykelbanan slutar på en bensinmack ytterligare ett par hundra meter fram ser jag bilisten köra in och stanna. Jag tänker att han stannat för att kolla att allt gick bra med mig. Han går ut och möter mig i korsningen och ger mig en utskällning för att jag inte höll mig på cykelbanan när det finns en. Det handlade inte för en sekund om att han inte hade sett mig eller att det kunde gått illa utan enbart om att han ville ha bort cyklisterna från vägarna för bådas vår säkerhet. Han hade alltså inte varit på väg att köra på mig utan använt tutan för att skrämma och få bort mig från vägen.
Men vad hade hänt om jag kört in i vägräcket eller inte klarat hålla balansen ute i vegetationen? Vad hade han gjort om jag hade trillat och kanske skadat mig illa? Förstod han att han skapade en farlig situation i sitt försök att skapa en säker?
Mannen påpekade dessutom att det lagts 17 miljoner på att bygga cykelbanan och då borde den väl användas. Tyvärr var jag inte kvicktänkt nog att påpeka att om det gått åt 17 miljoner att bygga 1km cykelbana så var det nog den sämsta investeringen i Göteborgs kommuns historia! Inte är den särskilt bra och den har inga förbindelser så en som inte vill eller vågar cykla på väg kommer bara mellan en kiosk och en mack. Då kunde de hellre lagt pengarna på bättre kollektivtrafik så folk som inte borde köra bil kunde ta bussen i stället.
Och ja, jag är medveten om att jag cyklade på väg där det finns cykelbana och att det är fel om du tittar i lagen där det står att ”om det finns en cykelbana ska du normalt använda den”. Men det förändrar inte faktumet att bilisten uppträdde hotfullt i trafiken och medvetet uppträdde på ett sett som kunde vållat stor personskada.
Situationen hade inte varit farlig för någon av oss om bilisten hade varit försiktig i stället för att försöka visa sin åsikt på ett ogenomtänkt och riskabelt sätt.
Jag promenerade flera kilometer med cykeln innan jag hade slutat skaka av chocken och känslan som kommer när du tror att du håller på att bli påkörd bakifrån av en lastbil när du cyklar.
Tur att det var fint väder och att de första milen på rundan var helt underbara!
(Bilden är inte från platsen där händelsen skedde.)
(Visited 26 times)

Lämna en kommentar