Att sätta ärliga mål

Det där med att sätta upp mål är inte helt lätt. Och att vara ärlig mot sig själv (och andra) är kanske ännu svårare.

När jag skrev om mina mål inför 2017 tog jag dem nästan rakt ur en excel jag har med mål och siffror och en massa annat gott och blandat. Men när jag skulle skriva ner dem här kändes det som att jag borde ta bort allt med siffror och allt med tävling. Påverkad av allt runt omkring som säger att man inte ska ta det så seriöst, ”träna för att det är kul och för att må bra, inte för att tävla eller gå ner i vikt eller bli bättre”. ”Det är okej att inte vara bäst”. Och en massa annat anti-hälsohets. Och självklart är det så. Men det måste också vara okej att vilja något mer. Att vilja ha ett mätbart och tydligt mål.

Mitt största mål i år är att köra långloppscupen och stå på pallen. Det handlar bara om sportklass, men det är där jag är eftersom steget är stort upp till elitklass, så för mig är det ett stort mål. Men jag är ingen dålig förlorare och kommer inte må dåligt om jag inte klarar det. Däremot behöver jag i huvudet ha ett högt mål för att motivera mig själv att hålla igång. För hur kul det än är att cykla så är det skönt att sitta i soffan också, speciellt så här vintertid. Och jag behöver det under tävlingarna. Jag behöver en morot för att orka hålla igång kadensen när benen känns sega, för att inte drömma mig bort till en fin utsikt eller njuta för mycket av att ligga på rulle bakom någon som jag kunde kört om och ifrån i stället.

Prispallen D-Sport Långa Lugnet 2015 Foto: Helena Enqvist

Så, att ha tävlingsinriktade mätbara mål trots att man bara är en vanlig motionär tycker jag inte är något konstigt alls! Bara man inte glömmer bort de lite mjukare målen som att ha roligt på cykeln och att njuta av resan till målet!

(Visited 10 times)

Lämna en kommentar